3000 gånger svårare

Den här dagen är och förblir fruktansvärd, någonting hände i stallet och vad tänker jag inte gå in på. Turbo är inte den skyldiga, för idag har han skött sig galant faktiskt! Men det jag försöker säga är att jag mår hemskt, ni kommer garanterat märka det på kommande text. Jag orkar helt enkelt inte lägga hela mitt hjärta på bloggandet idag. 

Idag var Turbo trött i brist på vila, när jag kom till hagen stod han och grannen mest och sov bara. Inte ens när jag mockade ur hagen rörde Tubbe på sig, vanligtvis brukar han följa efter mig och bita i skottkärrans handtag. 
Vi var tvugna att ställa oss ute idag också, jag förväntade mig att han skulle vara krånglet själv då han stod uppställd där vi brukar duscha hästarna. Men han stod och sov, helt problemfritt och som om det vore en självklarhet. Det är tur att han är snäll! 
Vi började dagens dressyrpass på ridbanan, han gick riktigt bra men långsamt. Utan min tränares hjälp blir det tretusen gången svårare, för hon ser ju allt jag gör fel och kan korrigera det medan det tar en stund för mig att upptäcka att "oj, dags att sänka ytterhanden" till exempel. Eftersom att han var så slapp idag passade jag på att rida ut en vända med förhoppningen att han skulle vara lika avslappnad där. Tji fick jag! 
Turbo var sitt vanliga tjafsande jag, allt var läskigt fastän det inte var läskigt förut. Tack gode gud däremot slapp vi trävbromsningar varannat steg, men när han såg att en liten bit väg som vanligtvis är oasfalterad "vanlig" väg (ni vet, den där bruna typen) hade blivit grusad så ville han inte längre. 
Han nöjde sig med att halvhjärtat försöka slippa undan, men med lite övertygan gick han på ändå och till min stora glädje ömmade han knappt. Trots stort grus! Fantastiskt, då kanske min snygging kan gå barfota jämt? Fast boots ska han få. 
För att inte Turbo skulle få "vinna" ridturen så avslutade vi passet på ridbanan där han fortsatte halvkrångla ett varv ungefär. Men matte vann, woo! Vi tog galoppen åt båda håll, travade av på schysst vis och skrittade sedan på långa tyglar. Jag har bestämt mig nu för att ta galoppen varje dressyrpass, man måste ju ta tag i det någon gång liksom. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0