Jag slapp mitt hästförbud! På ren och skär envishet kämpade jag mig igenom skolan och släpade min livlösa kropp till stallet där jag äntligen fick pyssla med min livsglädje, Turbo. 
Vi red ut idag för att fila på 800 meters banan, men som vanligt var han verkligen en mardröm att rida. Jag ville ge upp ett par gånger, men kämpade på och till sist gick han fint i form i skritten utan att larva sig alldeles för mycket. 
Traven däremot var ett lost case, han är helt fruktansvärt spänd och har huvudet så högt han kan. Med det sagt så galopperade vi inte, vid uteritt står vi på ruta ett fortfarande vilket känns sådär... 
När jag skaffade häst var mysiga uteritter en stor del av det, jag är i regel inte människan som filar på banan tills svetten lackar men nu har jag väl blivit det. Turbo var med andra ord inte min drömhäst, men han har liksom blivit det nu ändå. 
Jag har anpassat mig, för om min häst tycker att det är superkul att fila på banan så tycker jag också det faktiskt! 
Så småningom kommer vi väl kunna rida ut och verkligen njuta av det, men den resan kommer vara lång och definitivt fylld av mycket gråt och svett. 
Men hur det än är så skulle jag inte byta min Turbo mot någonting i hela världen. 

Just nu sitter jag och Frej i soffan, idag firar vi sju månader tillsammans och har därför "dejtkväll" vilket vi har minst en gång i veckan. Att dejta trots att man varit tillsammans en tid är sjukt givande för man kan aldrig visa för mycket kärlek och göra för mycket roliga saker ihop (obs, gör man allt tillsammans blir det inte kul, men ni fattar)! Vi går på restaurang, lagar mat tillsammans, fikar och när vi firade ett halvår så åkte vi till Danmark. Hur underbart är inte det? 
Nåja, nu behöver han sin del av uppmärksamheten så vi hörs imorgon. :)