Mattes tröst

Blir ett snabbt mobilinlägg från min sida idag, får hoppas att det är okej med alla fina läsare? ;)

När jag kom till stallet idag var gråten nära och när jag väl kämpat mig till Turbos hage höll jag hårt om hans hals och lät tårarna bara falla. Det är verkligen inte trevligt att vara i stallet just nu, alla där är supertrevliga men som sagt så har det ju hänt en grej. Men det ska vi inte ta här!
Han lät sig hållas och motade bort grannen som undrade vad det var, matte var Turbos ansvar tydligen haha. Han puffade lite och jag kliade honom lite på halsen som tack, superskönt tyckte han! Kamelmulen kom fram och hans hals blev två meter lång. Egentligen hade jag tänkt hoppa över ridningen idag, men jag blev så himla sugen när jag stod där i hagen så jag hämtade tyglar och hjälm ändå. Fäste tyglarna i grimman och hävde mig upp barbacka, superhärligt!
Turbo njöt och lunkade fram, lyssnade väl och hoppade bara (!!) till tre gånger. När vi trimmar dessyr gör han aldrig det men vid all ridning där inte 100% fokus krävs så hoppar han tyvärr för det mesta.
Vi red lite helt utan tyglar också, bara säte, vilket gick galant.
Hans rygg är to die for barbacka!

Imorgon blir det dressyr och kanske några skutt, sen börjar matte gymnasiet! Wow vad jag längtar, eller inte haha. Det blir tufft, men vi kommer nog klara det bra. :)

Men åh vad jobbigt att något har hänt :( svårt att vara till någon tröst när jag inte har en aning om vad men ja ändå!

Å andra sidan! Hurra för dig att du kan rida i grimma <3 <3<3 Det är ju först DÅ man kan rida på riktigt! ;)