3000 gånger svårare

Den här dagen är och förblir fruktansvärd, någonting hände i stallet och vad tänker jag inte gå in på. Turbo är inte den skyldiga, för idag har han skött sig galant faktiskt! Men det jag försöker säga är att jag mår hemskt, ni kommer garanterat märka det på kommande text. Jag orkar helt enkelt inte lägga hela mitt hjärta på bloggandet idag. 

Idag var Turbo trött i brist på vila, när jag kom till hagen stod han och grannen mest och sov bara. Inte ens när jag mockade ur hagen rörde Tubbe på sig, vanligtvis brukar han följa efter mig och bita i skottkärrans handtag. 
Vi var tvugna att ställa oss ute idag också, jag förväntade mig att han skulle vara krånglet själv då han stod uppställd där vi brukar duscha hästarna. Men han stod och sov, helt problemfritt och som om det vore en självklarhet. Det är tur att han är snäll! 
Vi började dagens dressyrpass på ridbanan, han gick riktigt bra men långsamt. Utan min tränares hjälp blir det tretusen gången svårare, för hon ser ju allt jag gör fel och kan korrigera det medan det tar en stund för mig att upptäcka att "oj, dags att sänka ytterhanden" till exempel. Eftersom att han var så slapp idag passade jag på att rida ut en vända med förhoppningen att han skulle vara lika avslappnad där. Tji fick jag! 
Turbo var sitt vanliga tjafsande jag, allt var läskigt fastän det inte var läskigt förut. Tack gode gud däremot slapp vi trävbromsningar varannat steg, men när han såg att en liten bit väg som vanligtvis är oasfalterad "vanlig" väg (ni vet, den där bruna typen) hade blivit grusad så ville han inte längre. 
Han nöjde sig med att halvhjärtat försöka slippa undan, men med lite övertygan gick han på ändå och till min stora glädje ömmade han knappt. Trots stort grus! Fantastiskt, då kanske min snygging kan gå barfota jämt? Fast boots ska han få. 
För att inte Turbo skulle få "vinna" ridturen så avslutade vi passet på ridbanan där han fortsatte halvkrångla ett varv ungefär. Men matte vann, woo! Vi tog galoppen åt båda håll, travade av på schysst vis och skrittade sedan på långa tyglar. Jag har bestämt mig nu för att ta galoppen varje dressyrpass, man måste ju ta tag i det någon gång liksom. 

 

Ett drömpass

Började dagen helt fantastiskt, vaknade vid tio, låg och drog oss till tolv och åkte till stallet vid två. 
Hann till och med göra en fantastisk hummus (kikärtsröra) med dubbelt så mycket tahini som det skulle ha varit, woops haha! Det finns seriöst ingenting godare tillbehör till grönsaker, chips, frukt eller på mackan. Är helt frälst, fast så är det med det mesta nya vegetariska jag testar. Tänk er liksom att helt plötsligt börja äta helt ny mat som ni aldrig testat förut. ;) 
Nåväl, jag måste sluta prata om mat innan jag förlorar alla läsare totalt! 

Idag fick Turbo det där dressyrpasset jag pratade om innan, dessutom red vi för vår tränare så det gick verkligen helt fantastiskt! Givetvis är det sjukt jobbigt, för Turbo är framtung, saktar gärna av, är långsam och behöver någon som verkligen kan hålla reda på allt. ... Det kan inte jag, inte riktigt i alla fall. Hälarna åker upp, ytterhanden åker upp och jag faller fram lite då och då. Inte allt samtidigt, men lite titt som tätt händer det. 
På våra dressyrpass är det i regel jag som lär mig något, inte Turbo. För hans del så är det bara muskler och kondition det handlar om, samt lite pli. Men så får det vara ett tag tills vi kommit fram dit vi ska nu. Vårat mål, en bra ryttare. Därefter kan vi börja snacka snygga skänkelvikningar, bakdelsvändning och allt vad det nu heter. 
Vi tränade dessutom galoppen vilket gick galant för att vara Turbo. Den är klenare än klenast, men han rusar inte och får bara korsgalopp i kurvorna när det är lite jobbigt för honom. 
Efter ridpasset njöt Turbo av avsvampning och rykt, samt hälsade på Hailey (hund) som var enormt nyfiken på honom. Ännu en gång briljerade min fantastiska häst och stod bara alldeles still, nosade lite förundrat och fortsatte sin oroslösa slummer. 


Lägger normalt sett inte upp mobilkamera bilder av denna kvalité, men den här var ju bara för söt!
 
 
 
 

Slösurf på hästforum

Alltså det här med bett har vi gått igenom tretusen gånger, likaså utrustning. Bloggare efter bloggare skriver inlägg, det må kännas uttjatat men jag bara måste få säga det här... 

Satt och slösurfade på facebook, som vanligt, där jag är medlem på några olika hästforum. Jag vill absolut inte peka ut någon, men jag såg ett inlägg där hen frågade om två olika bett (ett hissbett och ett stångbett) vilket är fantastiskt. Ta lärdom av andra, våga fråga saker men var lite halvkritisk! 
Men så skriver även denna person att hen redan rider på dessa bett och då blev jag fundersam. 
För mig är det en självklarhet att lära mig vad hjälptyglar och bett har för inverkan och vad de gör innan jag utsätter Turbo för dom. Jag har funderat på tex kimblewick då många med just ridtravare sa att det fungerade sååå bra. Men efter att ha googlat en massa och pratat med min tränare insåg jag att det var alldeles fel för Turbo. 
Det var inte alls nödvändigt för honom att ha ett så skarpt bett, men jag trodde att det inte alls var skarpt! 
Likaså behöver han longeras med inspänningar, men det har jag inte gjort än då jag inte vet dess funktion mm. Min tränare ska hjälpa mig med det så småningom, så att jag vet hur jag gör och varför. 
Tills vidare longerar jag av Turbo energi bara, sätter longerlinan i grimman och låter honom bocka av sig helt enkelt. 

Jag tror (ta det inte för att jag vet för det gör jag inte) att det finns en hel del människor som bara hör att det är bra, sen sätter dom bettet i munnen på hästen eller sätter på inspänningarna efter anvisad bild och kör på. Utan att veta varför eller om det är rätt för just deras häst. 
Sen finns det ju även tränare som säger att ens häst behöver någonting, men skulle min säga det så skulle jag personligen fråga väldigt mycket. Ni anar inte hur många frågor min tränare får besvara haha! 
Varför gör han så? Hur kan jag träna bort detta? Skulle jag kunna testa det här? Är det här träningsupplägget bra? 
Med det här menar jag inte att man är dum i huvudet om man gör så osv, men jag tror att väldigt många hästar skulle kunna bestlas ner en hel del. 

Min största förebild är min tränare, för hur stark och jävlig hennes fullblod (som för övrigt går höga klasser) så rider hon på tredelat sötmalm och eventuellt något mer (har liksom inte gått igenom hela hennes utrustning), men inget pelham och massa sånt. Coolt va? Verkligen något att se upp till! 

/Caroline
 



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0