Att ge det man får

Har landat på soffan hemma hos mig, som jag har längtat på att få vara hemma! Det är en klar fördel att vara hos Frej när jag har kvällsfodringar eller kommer hem sent ifrån stallet, men annars är det faktiskt hugget som stucket trots att jag bor en bit ifrån stan. Att bo så nära havet och bortifrån stan älskar jag, det känns väldigt mycket lugnare och privatare. Plus att man kan gå till havet när man vill, hur mysigt är inte det? 

Men nu till någonting som jag bara måste få berätta! Idag fick vi en uppgift i skolan där vi skulle gå ner på stan och byta en penna mot någonting som vi skulle komma tillbaks med till skolan och sen se vilken grupp som hade någonting av störst värde. Min grupp funderade en hel del, vad hade störst värde för oss? 
Vi gick till life (omdöme: mycket trevligt bemötta), Åhléns (omdöme: hemskt otrevliga), McDonalds (omdöme: helt okej) och ett frukt stånd (omdöme: väldigt trevliga).
På Life blev vi erbjudna ett gainpulver vilket kanske inte lockade något enormt, på Åhléns blev vi erbjudna någon gratispåse vilket... Ja ni förstår känslan kring det? På McDonalds blev vi inte erbjudna någonting, men i fruktståndet fick vi en hel liter jordgubbar (!!!) och vid det laget hade vi kommit på vad vi skulle göra med gåvan. Vi skulle ge.
Så med en liter jordgubbar gick vi till en hemlös man strax utanför skolan (ja, hemlös, han hade alla sina tillhörigheter i en påse). Jag satte mig ned och pratade lite med honom, förklarade situationen och bad om en bild.
Han log ett nästintill tandlöst leende och nickade stort, tacksamheten var verkligen enorm!
Jag kan tyvärr inte bjuda på bilden än, men kanske senare då den är på någon annans mobil. 
De andra grupperna kom tillbaks med skyltdockor, kattburar och kladdkakor, allt man kan tänka sig helt enkelt. 

Det är fascinerande, jag skulle aldrig för mitt liv kunna tro att affärer var så givmilda och att få se den lyckan i den mannens ansikte var en lärdom för livet. Att jag valt rätt skola och fått otroliga mentorer är väl ingenting att diskutera om? Det här var den bästa uppgiften man kunnat få för att samarbeta, växa som människa och göra strategiska val. 

Någonting om Turbo får ni tyvärr inte läsa idag, för jag är nämligen hästfri! Martina kommer pyssla om min stora bruna, jag litar helt på att hon löser uppgiften med bravur. 

Gammal bild på Martina och Turbo, snokremmen används aldrig annars. Glömde att plocka bort den bara!

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0